Hej ni som läser!
Området som min grupp besökte idag heter Testaccio. Området har sedan länge varit typiskt för dess gamla slakthus vilket fick oss att tro att vi hade återvänt till en tid som kändes långt borta från vår egen. Vid vägen mot vårt område möttes en lång statsmur som sakta drog oss mot områdets centrum. Muren hade återanvänts i flera steg och därför var det möjligt att upptäcka spår av antiken, men även äldre perioder, insprängda i muren. Växter klättrade på den långa muren och överallt var det livlig trafik som stod i kontrast mot det gamla. Då vi kom djupare in i området böljade vinden fram och tillbaka mot stora esplanader som kantades av gamla nattklubbar och rester från den fascistiska tiden. Något som jag märkte var mängden symboler som fanns. Väggarna var prydda med graffitti vilket verkligen väckte frågor med tanke på synen på graffitti i Sverige. Här kändes det mer som att det gamla integrerades i det nya vilket skapade en intressant blandning. Detta för oss därför till dagens kärna, nämligen det gamla slakthusområdet. Likt övriga Testaccio bar det spår av det gamla med tanke på skenorna som hängde i taket vilka förmodligen hade använda för att hänga upp djur på. Sammantaget var det få personer i det gamla slakthuset och förutom ett antal arkitektstudenter var det få besökare. Kanske hade det något att göra med områdets uppbyggnad eller funktion.
Till sist går det inte att glömma bort Roms glassiga glassbarer. Tänk er en liten byggnad, bestående av genomskinligt glas och som många förmodligen inte skulle besöka. Den här glassen var absolut den bästa som går att finna ( och nu menar jag inte i jämförelse med "Big Pack" eller liknande). I en variation av smaker lyckas de sätta guldkant på tillvaron. Glassen förstärkte definitivt min upplevelse. Även här gick det att hitta en gammal stil med gamla glasslådor som drog till sig lockande blickar. Dessutom vågar jag till och med säga att glass är en metafor för livet.
